Selaön för länge sedan
Husby Samfällighetsförening ligger på Selaöns sydöstra del i Strängnäs kommun. Selaön, som är Sveriges största insjöö (91 km2 ), har inte alltid varit så stor. När landet långsamt efter istiden höjde sig ur vattnet var det inledningsvis många små öar som efterhand förenades till allt större öar.
Husbyområdet låg länge under vatten och först omkring 500 år f.Kr. hade de högsta delarna av området höjt sig så att nuvarande fritomten väster om lekplatsen var en ö och tomterna längs norra sidan av Ekhagsvägen låg på en från mellersta Selaön utskjutande udde. Det är för övrigt från denna tid som bronsålderslämningarna i lövskogen norr om vägskälet Ekhagsvägen-Husby Ringväg härrör sig.
Husby fritidshusområde
Efter att ha varit jordbruksfastighet under många århundraden exploaterades Husby-området till fritidshusområde i två omgångar. Första delen omfattande tomterna 1–54 exploaterades under 1962–1963 av Fyrbergs Fastighetsaktiebolag i Stockholm. Tomterna 1–54 motsvarar Husby Ringväg (udda nummer), Lövängsvägen och Ekhagsvägen. Andra delen exploaterades under 1967–1968 av lantbrukare Albert Andersson, Stallarholmen och omfattade tomterna 55–86. Dessa tomter är övriga fastigheter.
Husby Fritidshusområde administrerades från 1963 av Husby Fastighetsägareförening och Husby Vägförening. År 2001 ombildades dessa föreningar till Husby Samfällighetsförening. Fastighetsägare inom området är skyldiga att vara medlemmar i denna samfällighet. Föreningens styrelsemedlemmar väljs för två år på årsmöte som avhålls i slutet på maj eller i början av juni varje år.
Husby tegelbruk
Vår granne Husby tegelbruk, som var ett mur- och fasadtegelbruk, anlades 1915 nära Stallarholmen av ingenjören Åke Sjögren som var även ägare till Näsby tegelbruk och Mälsåkers slott. Produkterna gick med pråmtransporter från egen brygga över Mälaren med Stockholm som huvudsakliga destinationen. Under andra världskriget moderniserades anläggningen, bland annat förlängdes ringugnen med 100 meter och var då Europas största. Vid den tiden hade fabriken omkring 80 man som producerade sju miljoner tegel årligen. År 1947 kom tegelbruket i Kooperativa förbundets ägo som då förvärvade hela AB Mälardalens tegelbruk. Vid nedläggningen 1978 var årsproduktionen 8,5 miljoner stenar, uteslutande fasadtegel.
Vissa delar av anläggningen finns kvar än idag, bland annat den höga fabriksbyggnaden. Den är uppförd i fyra våningar av rött fasadtegel och uthyrd som industrilokaler. Bryggan vid Mälarens strand finns också kvar samt några enklare skärmtak för lagring av färdigt tegel. De stora lertagen är delvis återställda till jordbruksmark. Nya bostäder planeras även för området. Tegelbruksbyggnaden är den enda kvarvarande i trakten som minner om en kulturhistoriskt betydelsefull epok i trakten och är därför tänkt att bevaras. Själva strandpartiet kommer inte att bebyggas.